UU | Forskning | Installationsföreläsningar 1995/96 | Föregående | Nästa

Merja Kytö är född i Björneborg 1953 och uppväxt i Helsingfors. Fil.mag. 1978, fil. lic. 1988 och fil. dr 1991, allt vid Helsingfors universitet. Merja Kytö har bland annat varit forskningssekreterare för Helsinki Corpus projektet från 1983 och haft flera forskningstjänster vid Finlands Akademi från 1986, lektor vid Tammerfors universitet 1993-94 och biträdesprofessor i engelsk filologi vid samma universitet från 1994 samt docent i engelsk filogi vid Helsingfors universitet från 1995.

Kytö har i sin forskning huvudsakligen ägnat sig åt variationsanalys med hjälp av datorlingvistiska metoder, särskilt utvecklingen av amerikansk engelska.

Merja Kytö är sedan den 1 maj 1995 professor i engelska språket vid Uppsala universitet. Hon installerades den 22 mars 1996.

Merja Kytö

Nya utmaningar för forskning och undervisning i engelska språket

Efter hundratals försök att etablera ett universellt språk är det globala genombrottet för engelska språket synnerligen häpnadsväckande. I engelskans historia och många transoceana former, och i språkets utvecklade förmåga att bilda nya ord och integrera låneord, finns enorma utmaningar för forskningen, där nu datoriserade metoder blivit ett viktigt hjälpmedel i studiet av språkvariation.

Den som tänker ägna sig åt högre studier i engelska språket bör vara förberedd på att få frågan från sina vänner och anhöriga: "Men vad finns det att studera om engelska språket? Det kan väl alla!"

Jag ska försöka besvara denna fråga och diskutera de nya utmaningar som forskare och lärare i engelska språket står inför. Det finns fem huvudsakliga faktorer som ligger bakom dessa nya utmaningar och gör studier av engelska språket mycket spännande: (1) den första är engelskans roll som världspråk, "world language" (2) den andra, engelska språkets historia och transoceana språkformer (3) den tredje, engelskans karaktär och struktur (4) den fjärde, moderna forskningsmetoder och (5) den femte, de nya möjligheter som datorn inneburit.

 

Engelskan som världspråk

Under medeltiden var latin ett omfattande kultur- och lärdomsspråk i hela Europa. Men så småningom ersatte de nationella språken latinet och människorna började längta efter ett nytt universellt språk som kunde fungera över gränserna. Sedan 1600-talet lär man ha gjort cirka 900 försök för att etablera ett universellt språk. Bland dem kan räknas konstgjorda språk som esperanto, numera använt av mellan tre och sexton miljoner esperantister.

Mot bakgrund av dessa mer eller mindre misslyckade försök att finna ett gemensamt kommunikationsmedel, är det globala genombrottet för engelskan något häpnadsväckande. Det finns flera tusen levande språk i världen, och av dessa har ett dussintal mer än 100 miljoner infödda talare. Efter kinesiska som talas av en miljard människor, kommer engelskan som nummer två med sina 350 miljoner infödda talare. Ytterligare närmare 300 miljoner människor använder engelskan som officiellt språk eller som sitt andra språk. Vidare beräknas de som använder engelskan som ett allmänt kommunikationsmedel över gränserna uppgå till mellan 100 miljoner och en miljard. Om vi lägger samman de högsta talen, blir det ungefär en miljard åttahundra miljoner användare.

Det är inte bara det alltmer växande antalet användare och deras spridning över världen som gör engelskan till ett oändligt varierande forsknings- och undervisningsobjekt. Det är också den mångsidiga, flexibla och alltmer specialiserade arten av texttyper och språkbrukssituationer som är typiska för engelskan. Engelskan har tagit över bland annat i den internationella flygtrafiken, affärsvärlden, turismen, vetenskapen, teknologin och inom stora delar av den akademiska världen. Internet kom och segrade - på engelska. Det finns ett växande intresse för Västeuropeisk kultur och historia i många delar av världen, och det är i engelska översättningar som verk av författare som Goethe och Dante först blir kända för miljontals läsare.

Vi börjar nu förstå att det finns nästan obegränsade mängder av oerhört rikt och utmanande engelskspråkigt forskningsmaterial som numera med ökande tempo produceras skriftligen och muntligen överallt i världen.

 

Transoceana språkformer

Men på vad beror den framgång engelskan haft under de senaste århundradena? Om vi sätter oss i en tidsmaskin som tar oss 1300 år tillbaka, till ungefär år 700, träffar vi i England invånare som skriver vad vi kallar "fornengelska". Vi träffar också kristna missionärer från Irland och Rom, som berikar fornengelskan med hundratals latinska ord, bland dessa till exempel scola, planta, bibliotheca och grammatica. Ett århundrade senare styr vikingarna sina båtar till Brittiska öarna. Som ett resultat av dessa kontakter finns det i modern engelska ungefär 1000 ord av skandinaviskt ursprung - bland dem till exempel happy, silver, sister, Thursday, want och weak.

Vid denna tid var engelskan inget världspråk. Ett nytt tidevarv i engelskans historia börjar på 1100-talet, då normanderna tog makten på de Brittiska öarna. Det franska språket påverkade engelskan: vi kan se detta till exempel i de 10 000 ord som man finner i engelska manuskript från 1200-talet. Av franskt ursprung är i engelskan till exempel ord som bacon, chair, lamp, action, adventure, second, simple, obey, marry och please. Men inte heller under medeltiden blev engelskan ett världspråk.

Det är först under de stora forskningsresorna som engelskan planteras i andra världsdelar. Drottning Elizabeth sporrade sina landsmän till nya resor. Virginia grundades 1607. Några år senare, på 1620-talet, anlände William Bradford med skeppet Mayflower och ett hundratal av sina anhängare till Plymouth - han visade vägen för hundratusentals nya invandrare.

Efter att ha landat vid Nordamerikas östra kust började det engelska språket erövra nya avlägsna länder, bland dem Australien, Nya Zeeland, Sydafrika och Indien. Dessa nya former av engelska började så småningom få sina egna speciella särdrag, ofta som ett resultat av den nya sociokulturella miljön och kontakterna. Den framgång engelskan sedan fått, beror först och främst på expansionen av den brittiska kolonialmakten som nådde sin höjdpunkt i slutet av 1800-talet och tillkomsten av USA som en ledande ekonomisk stormakt efter andra världskriget.

Vid sidan av de nya överflyttade varieteterna av språket används engelskan också som hjälpspråk för att kommunicera mellan européer och infödda. Det mest kända av dessa hjälpspråk kallas "pidgin-engelska" - det är ett blandspråk, där engelska ord förekommer med förenklat uttal och reducerat formsystem uppblandade med främmande ord. Pidgin-engelska talar man i hamnstäderna runt Stilla havet, i Kina, Japan, och Kalifornien.

Resan med vår tidsmaskin har hjälpt oss att förstå vilka enorma utmaningar ursprungen och de moderna formerna av de transoceana språkvarieteterna innebär för forskare och lärare. Det är nämligen så, att man hittills endast i ringa mån har hunnit kartlägga utvecklingen av dessa nya varieteter, och detta speciellt med hjälp av den "empiriska" metoden, alltså inom forskning som grundar sig på bruket av exempelmaterial samlat från autentiska texter.

 

Engelskans karaktär och struktur

Den tredje faktor som har medfört nya utmaningar för forskning och undervisning är engelskans karaktär och struktur. Det har påståtts att engelskan har nått sin nuvarande dominans därför att det som språk skulle vara vackrare, lättare att uttala, enklare i grammatiken och ha ett större ordförråd. Men denna sorts resonemang är snarast ett resultat av naivt lingvistiskt tänkande eller ren chauvinism: det finns ingen vetenskapligt objektiv standard för att bestämma om ett språk är mera logiskt eller vackert än ett annat.

Många uppfattar dagens engelska som "enkel" därför att orden inte har många böjningsändelser. Men engelskan har ett ganska komplicerat system för att kombinera olika ord inom en sats och koppla en sats till en annan. Den har också en speciell förmåga att bilda nya ord, utnyttja gamla ord i nya sammanhang och integrera låneord från andra språk. Dessa egenskaper är ett resultat av utvecklingsprocesser som har pågått under århundraden.

Att utreda hur engelskan varierar i dag, i det förflutna, och inom och mellan olika länder, framstår som en allt större utmaning för forskning och undervisning i engelska språket.

 

Forskningsmetoder

Vilka metoder kan användas för att ta hänsyn till de olika faktorer som påverkar engelskans struktur och dess utveckling? Det är viktigt att vi kombinerar både filologiska och lingvistiska utgångspunkter, det vill säga att vi tar hänsyn till textens ursprung och till dess litterära, kulturella och sociohistoriska särdrag, och att vi använder språkvetenskapliga principer i analysen. För att kunna dra slutsatser, måste vi behärska stora mängder av empiriskt samlat material för både kvalitativ och kvantitativ analys.

De forskningsfrågor som är av intresse för anglisten har ofta att göra med vad man kallar "variation" i språket. Med variation menas helt enkelt att det finns olika sätt att uttrycka ungefär samma sak och att det finns faktorer som påverkar människors sätt att välja mellan olika uttrycksalternativ. Tänk er en diskussion mellan lille Tom och hans mamma i deras kök i New York: "Can I have a cookie?", frågar Tom. Hur blir svaret? "Yes, you can", eller, "Yes, you may", eller, så som det ofta kunde hända för ett par decennier sedan, Toms mamma rättar sonen: "It is not: 'Can I have a cookie?' - it is: 'May I have a cookie?'" - Här har vi två sätt att säga mer eller mindre samma sak - forskningsfrågan lyder: vad beror bruket av verben can och may på?

 

Korpusar och datorer

För att kunna fungera, ställer variationsmetoden stora krav på forskningsmaterialet. Ofta finner man en representativ mängd exempel bara när man gått igenom texter med hundratusentals eller miljontals ord. Denna utmaning kan forskaren delvis möta genom att använda manuella eller datoriserade textsamlingar, så kallade korpusar. I datoriserade korpusar kan man snabbt och relativt lätt finna exempel på olika uttrycksalternativ med hjälp av sökprogram.

Nya forskningsfrågor gör att vi skulle vilja ha tillgång till ytterligare material i form av datoriserade korpusar. Att samla in texterna mer eller mindre slumpmässigt leder sällan till en användbar korpus. I stället är det en hjälp om vi först har ett forskningstema - därefter kan man sammanställa en välmotiverad och strukturerad korpus runt forskningsfrågorna. Den forskningsinriktning som koncentrerar sig på att sammanställa och använda datoriserade textsamlingar benämns "korpuslingvistik". Forskare i engelskan har varit bland pionjärerna i korpuslingvistiken. De senaste åren har den snabba utvecklingen av korpuslingvistiken betytt en verklig utmaning för forskning i engelska språket.

Till slut vill jag bara konstatera att bruket av datoriserade textsamlingar avsevärt har underlättat vissa delar av forsknings- och undervisningsarbetet. Men det är fel att tro att datorer kan ersätta den enskilda forskaren eller läraren. Tvärtom, bruket av datoriserade korpusar tvingar forskarna och lärarna att ställa än mer krävande frågor, att gå igenom än större mängder material och att möta de kvalitetskrav som den hårda internationella konkurrensen innebär. Efter ett berg som forskaren bestigit reser sig ännu ett nytt och än högre berg.

© Uppsala universitet 1996 | URL http://www.info.uu.se/publ/fp1996/ | Produktion: informationsavdelningen, 19 dec 1996 | WebMaster